Det var här jag fick min whiplashskada för många år sedan. Lite chockartat att komma tillbaka. Jag minns det ju så tydligt. Som en film man sett många gånger. Tårarna rann.
Lite löjligt kanske men jag kände mig lättad. Backen vann inte. Vi är vänner nu. Frida susade ner för den, lugnt och säkert. Jag racade som förr. Vi gillar varandra, backen och jag.
Du hade rätt pappa. Det är en störtloppsbacke. Hälsningar Frida.
(Vi är i Björnriket idag. Johan, jag, Nettan och Håkan var här för många år sedan. Johan åkte den här backen... Långsvängen. För Johan tog den en halv dag, för Frida fem minuter eller en.
Vi har också sett Johans liftstup... fast inte Frida... för det var ingen backe där. )
Frida och Michelle fick oss att träna lite efter middagen med hjälp av spelet Twister. Vem som vann vet vi inte, men det är helt klart att Lelle förlorade.
Idag har de tydligen lärt sig åka baklänges i svarta pisten och hur man ska hantera stavarna när man kör störtlopp.
Skidskolelärarna vill träna Frida i stavning så vi köpte ett par snygga turkosa igår.
... och vips blev hon mycket större min bebis.
På bilden alltså. Frida slumrar, Pappa kör, Nettan fördelar godis och 4 x Hallers åker i bilen framför.
Och jag? Tja. .. Jag har bara lite tråkigt... därav det högkvalitativa inlägget.
Farbror Lennart har bakat semlor år oss. Det är inte fy skam att ha en pensionär i huset.
Frida har fått en kompis från skidskolan. Hon heter Tyra, är ni år och kommer från Danderyd. Nettan och jag hänger inte med när de drar iväg... speciellt inte i skogen.
Här vilar Frida lite hos Hovdegubben. Vi samlar kraft och mod för att göra skidskoleläxan. Vi ska lämna varsin skida här och åka hela backen på den andra... och sedan ta liften upp. Känns omöjligt och livsfarligt.
Morfar bjöd på varm choklad och vaniljbulle. Frida slog sig ner vid brasan. Det är inte bara skidåkningen som är bra med att åka skidor.
