Gott nytt år!

Till er alla från oss alla i Lilla familjen Glaas:
Må 2011 bli lika gott, spännande och passionerat som vår nyårstårta,
och lika mysigt och trevligt som vår nyårsfest!

Håller tätt bakåt

Idag tog Frida med sig morfar till Myren. Hon var på väg att ringa honom för att höra om han var färdig redan klockan sju, men jag hann stoppa henne.

Det gick riktigt bra idag. Frida åkte som bara den, och Oliver fick rejäl fart av morfar. Jag kan inte riktigt svara på vem som hade roligast, Oliver, Frida eller morfar. Hursomhelst ville ingen gå hem.

Frida lyckades dessutom få ut pappan på rinken. Visst ser det rätt bra ut?

Det går bättre idag

Kl. 06.15 blev jag väckt av två ungar som ville åka skridskor.

Familjen tog sig med andra ord till Myren idag också.

Det gick lite bättre för Frida.

Hon släppte "staketet" och tar sig numera fram på egna ben.

Vi har haft långa taktiksamtal både i hallen och utanför,

vi har också studerat de andra åkarna,

samt analyserat bättre och sämre kroppsställningar.

"Bra pappor" åker med böjda knän och lutar sig framåt medan"dåliga" pappor åker med raka knän och rak rygg. Tycks enkelt men när jag ber Frida böja på knäna då viker hon sig i höften och putar ut med rumpan.

Fast å andra sidan, vad kan man begära... Hon är ju släkt med Nettan och Maria.

Appropå Maria, så kan jag berätta att Fridas framsteg till stor del beror på ett utrustningsbyte. Frida älskar Marias gamla skridskor, men de har "taggar" så Frida slår tvärnit helt plötsligt. Idag provade vi ett annat par, det gick bättre.

Frida har faktiskt avancerat så pass att mamma inte längre duger som tränare enligt henne själv.

- Du åker typ som Bambi, jag tror morfar är lite bättre, lite mer Stampe liksom.

Frida har dessuto bestämt att morfar ska komma och lära henne att åka baklänges imorgon. Hon har ringt mormor och frågat, men morfar var inte hemma, så han vet inget än.

Oliver hänger fortfarande i mina armar och vill att det ska gå fort, men han har också utvecklats. Hans ramsa lyder numera:
- Full fart framåt!

- Tätt fart bakåt!

Sådan morfar, sådan pappa, sådan Oliver

Vi har äntligen rensat så pass i barnens rum att Hoppetossan kan få plats.

Johan lovade barnen att de skulle sjösätta henne efter middagen.

Sen  gick han och Frida till tvättstugan.

Oliver tog saken i egna händer.

Han smög medan han packade upp henne,

han hämtade sin verktygslåda och sina skyddsglasögon,

sedan började han jobba.

Han hittade instruktionerna, tittade på dem och slängde dem över axeln...

precis som morfar skulle ha gjort.

Han la sig ner och tittade på båten och alla delar,

precis som pappa skulle ha gjort.

Sen satte han igång.

När han märkte att hans mejsel inte funkade, gav han först upp...

men sedan hämtade han hammaren.
Innan han började banka ropade han på pappan,

Precis så skulle mamman ha gjort...

På hal is

Klart att ungar ska kunna åka skridskor! Problemet i den här familjen är bara att ingen kan lära dem.
Vi gjorde ett försök idag. Johan var materialare och tog ansvar för sportdryck, frukt och dokumentation. Själv försökte jag lära mina små bambisar hur man håller balansen på hal is. Det gick ganska bra för Frida men Oliver var bara road av att åka fort. Jag fick således åka med honom hängandes mellan mina ben. Hela tiden skrek Oliver:
- FULL FART FRAMÅT!

Den stolte djurgårdaren i båset sträckte triumferande på sig. Vi var dessutom på djurgårns hemmaplan, så det var flera gubbar där som kommenterade Olivers sköna inställning.

MEN bara så att ni vet:
Jag fostrar en liten bandykille,
och bandyspelare har inget intresse för Djurgården,
annat än när de ska till Skansen.

Johans dag

Johan har namnsdag idag. Det tänkte vi fira. Han fick paket i sängen, ett lovkort på nya jeans.

Vi begav oss till Skärholmen för att handla dem, men det var mest jag och Frida som förnyade våra garderober. Vi fyndade en hel del faktiskt. Frida har ärvt familjen Johanssons shoppinggen, hon är grym.
Eftersom vi bestämt oss för ett nytt hälsosammare liv svängde vi förbi Kvantum för att bunkra frukt och grönsaker.

Med två trötta kottar, två ännu tröttare föräldrar och en bil fullproppad med påsar var jag inte sen att acceptera Johans förslag om pizza, och det var ju ändå HANS dag idag.

Tja, en pizza ger ingen degmage... så vi reparerade med lite frukt till efterrätt. På Fridas initiativ doppade vi den i choklad utspädd med vispgrädde... men som sagt det är ju ändå Johans namnsdag.

och förresten... eftersom vi la ut tjockisbilder på oss själva i den andra bloggen behöver man nu ett lösenord för att läsa den... och det får man genom att be om ett.

Cathastrof

Det här är en bild från i somras, då var jag på gång...

sen... tja...

sen blev jag fru,

 och sen blev det höst...

och så kom en bacill... eller två

och så tröståt jag lite. 
Men nu ska det bli ordning igen.

Mia är en av mina förebilder.

Jag kan inte fatta hur hon klarar av allt,

framförallt inte hur hon hinner och orkar träna så mycket.
Nu har hon peppat mig till att göra en omstart,
och att blogga om det.

Det blir en ärlig och öppen blogg
vars främsta syfte är att jag, Mia och Johan ska peppa varandra till ett hälsosammare leverne.
Ni får gärna läsa, men den är låst.
Så ni får be snällt.

Juldag

Juldagen måste vara den dag på året då småbarnsföräldrar är som slitnast. Jag har varit sjukt trött idag, trots att jag fick vara barn hos mina föräldrar... eller det var kanske räddningen. Vi har myst, lekt, åkt pulka, promenerat och firat jul en gång till.

Gammelmorfar var med Ohlssons igår så idag åt vi julmat igen, och så kom tomten. Hon har rutin på det här nu, tomtenissan! Det går undan, som ni ser.

Jag fick ett paket som hade det traditionsenliga vattenfallspappret. Morfar fick en rulle när han jobbade, sen jobbade han några år till... och när jag gick på mellanstadiet gick han i pension. Pappret har alltså använts i många år men enligt morfar räcker det 2011 också... fast det har han sagt sedan jag flyttade hemifrån...

Slagna hjältar

Det har varit en lång dag. Turligt nog verkar kräkbakterien ha tagit jullov. Men krafterna tryter ändå till slut. Efter en oviss morgon blev det en riktigt trevlig julafton.

Julmys

Familjen samlad för sista avsnittet  av Gyllene Knorren.

Julnatt

Nu, klockan 01,46, börjar det ändå kännas som om det kan bli rätt okej imorgon ändå.
Klapparna är under granen,

eller bara de vi slog in ikväll.

Vi hoppas fortfarande på att vi får åka till Bredäng imorgon,

så vi har inte packat upp Karlstadspaketen.

Vi tänkte försöka göra det som juligt, mysigt och spännande som möjligt trots bacillerna.
Att mötas av en pakethög kändes speciellt när jag var liten i alla fall.

Nallarna, också de en kvarleva från min och Nettans barndom, är laddade.
Till vår familj kommer ju den riktiga tomten medan man sover. 

Han hinner inte med alla ungar om han inte jobbar nattskift också. 

Oliver är lite orolig att tomten ska ta hans nappar så han har lagt ALLA under kudden.
Den han har i munnen håller han i. Sötingen!

Hm... förresten... jag blir allt mer lik min mamma.

Kom just på att jag har glömt två paket på hatthyllan.

Bäst att slå in dem.

... och två i köksskåpet...

Objuden gäst

En objuden gäst kom på besök. Både Johan och Frida har träffat en otrevlig magbacill.

Den mysiga uppesittarkvällen ändrade karaktär raskare än vad räven skuttar över isen.Glöggen byttes raskt mot klorin, russinen mot vitpeppar.

Det blir inte så mycket till jul för Lilla familjen Glaas i år, är jag rädd.

Pepparkaksbak

Vi, som har gått in för att inte stressa i år, passade på att baka lite nya pepparkakor idag.

De vi bakade hos Nettan är slut.

Det gick lite bättre idag. Oliver bakade hela sin deg, men han tyckte att det var roligast att leka med mjölet.

Vi gjorde dessutom lite tjockare, lite godare pepparkakor så alla stansade hamnade på plåten.

Jag körde dessutom på taktiken, desto mer deg man äter upp desto mindre behöver man baka.
Det blev två plåtar.
Det räcker i jul.

Det blev också lite oväntat gott resultat.
Ungarna var så mjöliga efteråt att de gärna tog sig ett julbad.

I badet hade de så kul att jag fick skura hela badrummet efteråt.

I köket var det mjöl och deg överallt,

så det blev också skurat.

Så nu är det ordentligt julstädat här hemma,
trots att vi sagt att vi skulle strunta i det.
Och det är ju bra!

Plötsligt blev det så tyst.

Barnen lekte med sin riddarborg i vardagsrummet.
Plötsligt blev det tyst.
Som erfaren mamma blev jag misstänksam.

 Så jag smög...
och tog de små rackarna på bar gärning!
De spanade, luktade och klämde på alla paket.
De små barnaögonen tindrade så att bilden blev oskarp.

Vi som inte skulle köpa så mycket i år, har ändå lyckats fylla spjälsängen. Hur gick det till?

Sill i dill

Sillen är klar.

Enligt tradition började jag med den alldeles för sent.

Det är nämligen en av de saker jag förknippar med mina barndoms jular,

att pappa var stressad över sillen och gör den när vi andra gått och lagt oss.

Jag förde familjetraditionen vidare igår.

Gjorde enbärssill efter eget huvud,

och en vitlöks- och kaviarsill.

Passade på att lägga in lite gurkor till min kära syster också.

... och... den observante ser att det är en burk till.

En med extra fint lock och rosett.
Den har Frida och Oliver fixat nå´t gott i,

men vad det är... det är en hemlighet.
Det är nämligen en present.

Smart tjej!

Jag ska inte drabbas av julstress.
Idag var det nära, mycket, mycket nära...

eller... tja... det var rätt kört faktiskt.

Det blev liksom lite för många viljor, och för lite mamma.
Jag räckte inte till...

Tränga trean behövde en uppryckning,

barnen behövde frisk luft,

och mat... och sömn... och pyssel... och uppmärksamhet.
Mamman kände sig halv.

Jag löste en liten del av problemet genom att låta kottarna åka pulka på vägen till centrum,

där vi handlade de sista julklapparna utan att bråka allt för mycket med andra.
Det kändes bra.

På hemvägen sjönk dock barnens blodsocker nivåer drastiskt, 

och kvar i nån snödriva låg mitt tappade tålamod och all ork.
Hemma fanns en skinka som behövde griljeras.

Johan kom hem sent,

vi behövde handla julmat.

Kvantum eller COOP i Västberga?

Pest eller kolera?

Det blev Konsum i centrum,

lite dyrare, lite sämre utbud men betydligt trevligare

och tommare!
Speciellt vid halv nio då jag var där.

Jag är inte bara lat, jag är smart också.

Jag tog pulkan med mig!

På så sätt fick jag inte bara hem de tunga matkassarna,

jag kunde också hämta ett paket med julklappar från farmortomten så att jag slipper göra det imorgon.

Den här lilla flykten från familjen gjorde dels att jag återhämtade mig så pass att jag orkade vika tvätt,
plocka en hel del samt lägga in både sill och gurka, dels att jag ser fram emot en morgondag med mycket mys. Precis som det ska vara dan-före-dopparedan!

Jag tror det blir en vit jul.

Nu är det kallt. Det är så kallt att utandningsluften fryser innan den lämnat kroppen (rimfrost långt upp i bihålorna), och så kallt att man får gå in i frysen för att värma sig. Det är så kallt att t.o.m. Catha drar sig lite för att gå ut. Då är det faan kallt.

Ett bord med värme, omtanke och uppskattning

Plötsligt såg jag det!
Att mitt vardagsrumsbord var fyllt med värme, omtanke och uppskattning.

Inte från mina snöbollar utan från kollegor och elever. Vi tog jullov idag. Jag jobbade länge. Under dagen dök det upp en del presenter.

Jag fick en fin godisskål och pocketböcker av min klass, för en småbarnsmamma är det att likställa med lyxspa. Omtanken gjorde mig rörd.

Från en elev i min andra klass fick jag en handgjuten väldoftande tvål som var fantastiskt vackert inslagen. Jag blev väldigt glad över tvålen men riktigt rörd över ansträngningen. Vilket bevis på äkta uppskattning!

Mina underbara kollegor hade också smugit till mig små gåvor. Ett fint hjärta som gjorde mig varm om hjärtat... och lyxig julchoklad!

Vilket fantastiskt jobb jag har, trots allt!

Men det är ändå underbart att få ta lov nu...

Julpyssel

Jag är en pysselfobiker, men ibland måste man ju offra sig för familjen.

Idag firade vi kärleken och jullovet med lite ost och kex. Johan passade på att julpyssla lite... skalet från osten förvandlades till en julegris. Man ska lägga sig på rätt nivå om man vill ha ett liv efter jul.

Snö!

Vi har en del snö här i Fruängen, och mer öser det ner.

Bilarna är insnöade, på riktigt.
Toyotan står inplogad innanför en snövall som når upp till fönstret.
Tage syntes knappt.

Frida hade lovat att hjälpa mormor och morfar med julpyntandet.

Jag orkade inte skotta fram bilen, för att sedan skotta in den...
och ut den för att hämta henne igen... och in den igen.

Som tur är har Frida världens snällaste morfar, så han kom och hämtade henne.
Frida var väldigt angelägen om att komma iväg på sitt viktiga uppdrag så hon klädde på sig alla ytterkläder långt innan morfar hunnit göra klart sina morgonbestyr.

Direkt när morfar ringde och sa att han var på väg, ville Frida gå ut för att vänta.

Det var dock inte så lätt att ta sig ut.

Snön som fanns utanför vår port nådde Frida upp till knäna.

"Wow", utropade Frida och studsade glatt iväg,

"Hua", suckade mamman och pölsade efter.
Pappan suckade, klädde morvilligt på sig och gick för att gräva fram vår p-plats.
Oliver tog sin Katt-Katt och kröp ner under sitt varma täcke.

Tänk vad mycket roligare livet vore om kunde fortsätta på se saker med barnens ögon.

Hjärtan och reflexer

Det är inte lätt att fota barn i mörker. Däremot deras reflexer är mycket photogenic. De gör inte mycket väsen av sig annars, men när kameran kommer fram hoppar de in i bilderna som de värsta linslusar. Då kamerablixten och bilars strålkastare är besläktade får detta trots allt ses som positivt.

En kväll som börjar med whiskeyspetsad glögg i termosmugg serverad vid slängkälken i Vippan kan ju inte gå fel, och det gjorde den inte heller. Mia hade fixat en jättetrevlig kväll för oss. Den började i slängkälken, fortsatte upp till dukat bord med god mat och trevligt sällskap. Till middagen anslöt även Christer och gjorde parmiddagen komplett. Anledningen till att Mia bjöd in oss var "självförvållat", ty det var hennes tur att bjuda oss enligt de hjärtan hon delade ut till alla gästerna på vårat bröllop. Vi tiotiden tog vi med våra trötta små troll och begav oss hemåt i den bistra vinternatten. 



Äntligen julfika!

Vi har ägnat dagen åt klappjakt. Det fanns gott om vilddjur i Kurvan. Vi hade en väl utarbetad strategi och därför tog vi oss genom djungeln utan större sammanbrott.

När bilen var full av klappar bytte vi jaktmark för att fylla kylskåpet med julig mat. Här sjönk dock tålamodet i takt med blodsockret, och det blev fråga om överlevnad.

Nu är vi äntligen hemma och skördar frukterna av jakten. Nu när julen är invigd får man äntligen byta ut lunchen mot härliga rödbetssalladsmackor, kaffe och stressfri butiksbakad saffranslängd.

Julen, välkommen hem till oss!

Liten Lucia

... eller... ärligt talat, hon är rätt stor, vår lucia!
Så stor att hon liksom var en av de ledande i Lejonkulans luciatåg.

På kvällen fick vi dessutom en privat luciaföreställning. Den lilla pepparkakan var med till en början men övergick strax till att spela hockey och således tackla Lucian ur bild.

Trevlig lucia på er alla!

Bikini vs päls?

Vi har haft en intensiv och trevlig tjuvstart på julen.
Först visade vi att vi har de rätta nisse-takterna. Vi intensivshoppade julklappar till familjen Glaas, sen fortsatte vi ut till Ingarö för att fira traditionsenlig jul med familjen Johansson dä.

Vi åt gröt och skinkmacka,

spelade första omgångens paketspel,

tog oss ett dopp i grytan (Jag är sååå fyndig, jag vet!),

fikade och åt fantastiska cupcakes med granatäpple,

spelade klart paketetspelet (jo då... alla är fortfarande sams),

delade ut julklappar till barnen

och sen grillade vi och åt middag.

Gissa om ungarna sov gott på hemvägen?
Fast det är klart... klockan var efter åtta och vi hade haft trevligt i åtta timmar... att vi orkar med varandra?
Vi måste vara en fantastiskt släkt... :-)

Nä, ärligt talat...
Det beror som vanligt på att alla tar hänsyn, att vi pratar och bryr oss om varandra.
Med andra ord... idag har vi praktiserat julens budskap.

Det finns värme i mörkret och kylan... 

...och det trots att ens familj hetsar en till att rulla sig i snön när det är 12 minusgrader...

eller var det för att jag hade en påpälsad syrra att luta mig mot?

Tomtebrev 2

Det tog tid och brevet blev lite kortare än Frida hade planerat... Tålamodet tog liksom slut innan orden.

Mamman vann...

Först åkte vi som fan.
Oliver skrattade högt.
Frida sladdade så att snön yrde.
Pappan fick mest vara lift.
Mamman trivdes. Det HÄR är livskvalitet!

Men sen sa det pang och så ville alla gå hem till mormor... Eller inte mamman då. Hon var inte nöjd, hon ville stanna och åka mer och fortare...

Paus

Vi har julfixat hela dagen. Städat, slagit in klappar, skrivit brev till tomten och klätt granen. Nu tänker vi ta paus!

Vi har packat pulkor, stjärtlappar och snowracern, klätt oss varmt... och nu är vi på väg mot min barndoms härliga backe.

Sen ska vi låta Johanssons bjuda oss på värme... och middag.

Tomtebrev

Frida blev bortbjuden på kärleksmums idag, så Oliver och jag passade på att mysa lite.

Vi åt pepparkakor, drack tomtebubbel och skrev brev till tomten.
Tomten kommer att ho-hoa så att magen hoppar när han läser det.

(klicka på fotot så kan du också få läsa...)

Tindrande ögon

Jag önskar att jag kunde visa de tindrande ögonen men de kunde inte slita sig från de magiska fönstren.

och...jo... vi har en stor kasse med julklappar. Vi är grymma på det här!

Vi handlar julklappar

Än så länge har vi köpt julfrimärken, skumtomtar, choklad och en julklapp till presentspelet. Vi har traskat omkring på julmarknaden i Gamla stan. Frida är mer intresserad av de gamla husen, pumpen och alla historier än av krafset i stånden.

Enligt tradition fikar vi på Stadsmissionen...det gjorde vi med mormor och morfar när vi var små.

Sen ska vi kolla på Slottet... och Strömmen...

och... visst ja... vi ska väl ta oss till city och handla lite julklappar också... Det är ju därför vi är här.

Ljus

Kyrkan är proppfull.
Så full att det blev slagsmål utanför.

Johan gör ett bra jobb.
Han sjunger som en gud...
och är snygg som fan.

Lång väntan

Vi ska åka till Elvin på kalas. Frida har ringt Taxi morfar. Den är billig, trygg och trevlig men den prioriterar tipsinlämning före sina kunder. Vi roar oss i snön medan vi väntar.

Vi har hunnit bygga slott, åka kana och göra snöänglar, men snart kommer nog taxin.

Resultatet av en veckas vinterkräksjuka.

Frida fick göra grabbarna sällskap idag. Hon är inte sjuk men vi tänkte undvika att bjuda hem fler baciller. Hon och Johan har lekt hemmafruar, städat, pysslat och bakat.

Med andra ord får jag finfika med hembakt nu... om jag hinner...

Vab-staffet

Oliver är fortfarande risig.
Johan stannade hemma idag, jag sprang från jobbet kl. 11.

Vi möttes mer eller mindre i dörren.

Vab- staffet kallas det,

det är den enda träning vi får... 

Jag håller på att bli galen på allt kräks, alla baciller och all tvätt.
Handspriten står mig upp i halsen, liksom...

Därför gjorde jag... vi... uppror idag.
Frida, jag och Oliver stannade i pulkabacken på vägen hem från dagis.
Han kan ju knappast bli sjukare av frisk luft...

Ungarna åkte som vildingar,
hoppade i guppen,
"landade" bland grenarna från ett fällt träd.
och rullade ner för backen.

Vi hade jättekul tills Frida körde pulkan rakt in i ett träd.
Då sprack "lyckliga familjen-bubblan"
och inte bara ett, utan två, trötta och hängiga barn dök upp igen.
Vägen hem blev lång.  

Jag insåg snabbt att det gällde att rädda mig själv,
annars hade också kvällen blivit lång och mamman gnällig.

Kostcirkeln och nyttighetsgurusar i all ära, men nöden har ingen lag!
Därför serverades det pannkaka med makaroner, äppelmos och keso till förrätt,
spagetti, broccoli och juice till varmrätt i det glaasiska hemmet ikväll.
Allt tillagat i den av gud sände micron.
Alla familjemedlemmar nöjda och glada.

Sen knaprades det choklad från kalendrarna,
medan vi myste framför Julkalendern.

Nu ligger kottarna i sina sängar,
Johan övar inför helgens konsert.
Själv sitter jag framför datorn,
redo att fixa lite med årets bildet.

Jag konstaterar nöjt att en smart mamma är en bra mamma!


... men varför känner jag hur det dåliga samvetet gnager i hjärtat?

Medicinerar bort julstressen

På Syster Nettans ordination äter jag piller - ett antijulstresspiller om dagen, inte helt olikt en adventskalender.
Jag vet inte varför Nettan tycker att jag behöver dem, men jag misstänker att det har att göra med att jag alltid somnar innan tomten lyft med sin släde under Kalle Anka.

Förresten. Ni vet väl att Kalle är så populär bara för att mammorna ska hinna förbereda det där härliga middagsbordet medan alla små och stora barn vilar upp sig inför kvällen. Mammor jobbar hårdare än tomten och alla hans nissar under julen och de får INTE semester efteråt.

Jag gnäller inte, det är sanningen. Jag är själv ett av de stora lata barnen som själviskt låter mig serveras mys. Min mamma ska ha all julcred, och en hög med SPA-upplevelser i present.

Jag ska i alla fall inte stressa i december. Jag ska knyta på mig det rödrutiga förklädet, le förstående och knapra Nettans piller medan ungarna länsar sina chokladkalendrar.

Och appropå adventskalendrar...
Ni öppnas väl luckor varje dag på Hemtrevligt?