Kungen av Trots och Migränhäxan

Att kalla Oliver trotsig är en underdrift. Han är Kungen av TROTS!
Jag har migrän. Frida har sjungit i kyrkan. Oliver och jag försökte byta en klänning, men han rev halva barnklädesaffären. Det blev äntligen dags att hämta Frida.
Jag mer eller mindre släpade Oliver genom centrum... och tillbaka igen. Han skrek. Eftersom jag har en massa jobb med mig hem och famnen full av jackor, gallonisar och infopapper gav jag upp i vår backe. Jag satte mig ner på en mur och grät lite diskret tills Johan kom hem. Oliver var nöjd, han fick vinka till alla bilar.Frida tog det hela med ro som vanligt... Hon slog sig ner på en sten med sin nya sångpärm och sjöng nåt om Små änglar. Då grät jag lite mindre diskret.

Kafferep

Det kommer tanter hit. Vi ska fika och shoppa... och dricka vin.

De har flyttat in

Sängen är klar. Nu är det bara ett par hyllor och lite belysning som är kvar på projekt Ny säng till barnen.

Sovkrig

Barnens säng är klar. De gillar den men Oliver vill inte sova. Han klättrar alltså ner och promenerar ut i vardagsrummet. Jag lyfter in honom. Han klättrar ner. Jag lyfter tillbaka. Så håller vi på. Efter en timme tröttnade Frida och gick och la sig i Johans säng.

En halvtimme senare bytte Oliver taktik. Han klättrar ner, stänger av Dr Smuggles-skivan, går ut i vardagsrummet sträcker upp armana i luften, gäspar och berättar att det är morgon nu. Jag lyfter in honom igen.... och igen... och igen.

Nu, ytterligare en timme senare, provar han en ny taktik. Han klättrar ner, backar genom vardagsrummet och in bakom soffbordet med blicken fäst i golvet. Han glider upp i soffan och sätter sig helt obemärkt bredvid mig. Den kom han nästan undan med. Jag fotade honom och sen lyfte jag in honom igen... och igen... och igen!

Kriget har pågått i 2,5 timme nu.
Jag är rätt less men aldrig att jag ger mig!
Tyvärr är min son lika envis.

Nya sängen

...är inte sovbar än, men nya madrasserna är klara och barnen har fått nya påslakanset.
Oliver har fått ett Petson och Findus för stora killar. Jag fullkomligt älskar det. Frida har köpt sitt helt på egen hand tillsammans med Nettan. Hon fullkomligt älskar det.

Sängen saknar ribbotten och stege, målarfärgen är inte torr.
Så... vi bäddade helt enkelt en myshög på golvet. Oliver fnittrade sig till sömns.

Ett sista farväl

Igår tog jag ett sista farväl av pappas volvo. Det är förvisso döda ting, som mamma säger, men det känns vemodigt och jag var nära att fälla en tår. Det där är ju liksom bilen Bilen!
Vi har åkt många mil tillsammans, Bilen och jag...  två turer till BB och tre flyttlass till exempel.

Jag minns också den glädje och kärlek som bubblade upp när jag såg bilen rulla in på Ranviken en morgon. Familjen J hade inte träffat ungarna på tre veckor så de tog in på hotell i Karlstad för att bada med oss en helg.

Så Bilen är inte alls bara 'döda ting', den är en del av våra liv. Jag tar alltså inte bara farväl av en trotjänare, utan också av en kär gammal vän.
Ha det så bra i bilhimlen, kompis!

Provligger

Oliver har byggt klart. Det går bra att sova nu. Han verkar ha samma tålamod som sin mor... och mormor.

Roomservice

Vi ska leka Roomservice idag. Frida har flyttat till Bredäng. Johan och morfar snickrar... Oliver också... men inte så länge till. Han och jag ska försöka överleva ett besök i Kamprands kyrka. Vi är typ de coola inredarna, lillkillen och jag.

Arbetsförmån

Frida lär mig en hel del,
att se det lilla positiva i allt.
Lyxen med mitt jobb är att jag bestämmer, massagestolen, bubbelvattenmaskinen, choklad och god lunch som mormor har lagat.

Hjälpfröken

Dagis är stängt idag. Jag har galet mycket att göra på jobbet. Då är det bra att få hjälp. Jag har en mycket kompetent assistent... eller två faktiskt... Lillan är också här.

Det vankas kalas

FEM-gänget fyller år nästan samtidigt.
Elin den 16e, Frida den 17.e och Melker den 28.e. De ska ha kalas tillsammans. Johan har designat inbjudningskorten. Han har dessutom lämnat dem på jourbrevlådan på postterminalen i Årsta. Kalas är viktiga grejer!

Paket

Oliver och jag måste fördriva vid medan Frida sjunger i kyrkan. Det är mammans värsta stund på veckan. Idag var dessutom bibblan stängd, men vi hade ett paket att hämta. Ett paket till Oliver och Frida. Det var stort.

1 månad

... har vi varit gifta.

Japp, det måste så klart firas.

Jag lagade en höstig fläskfilégryta med svamp, vitlök och grädde.
Lite rostade rotfrukter, kokta rödbetor med timjan,
och en avokadosallad med melonkärnor...

och en kall öl!
Dé ni!

Frida fixade efterrätt, alldeles på egen hand.

Chokladpudding...

eller chokladnoshörning som Oliver säger.

Oliver tyckte att det var så gott att han började gråta när Johan tog mer.

Likt övriga familjen Glaas gillar han det goda enkla.

Napptransport

Efter fredagens incident har jag ny taktik. Vi cyklar numera till dagis. Oliver har packat sitt flak med det allra viktigaste: sina favvonappar. De simmade när vi kom fram.

Äntligen ombonat!

Äntligen är det fint och ombonat i vårt vardagsrumsfönster.
Johan tog ner gardinerna och tvättade fönstren innan midsommar.
I torsdags satte han upp nya, och tvättade fönstren.
Igår fixade jag höstblommor.
Ikväll kunde jag njuta...

Lilla familjen är på väg till röstlokalen.

Det är långt dit, typ 50 meter. Vi var tvugna att hoja.

Sista balkongfikan?

Vi har svårt att bestämma oss. Det känns viktigt att rösta idag.
Vi förhalar besluten en stund. Tar en fika i solen på balkongen. Käkar tårta och diskuterar värderingar.

Vi är överens om det mesta förutom det här med att fika utomhus. Jag vägrar acceptera att sommaren är slut. Johan fryser, men han har å andra sidan shorts...

2km loppis

Det var stor spontanloppis i Aspudden idag. Vi tänkte ta en snabb sväng förbi. Det gick inte för när Johan väl tråcklat sig in i folkmassan med vagnen var vi tvugna att följa strömmen. Det tog ett par timmar. Loppisen var 2 km lång! Folk verkade ha gått man ur huse för att sälja skräp... och jag kan inte hjälpa det... det mesta borde ha körts till tippen för mååånga år sedan. Hur kan folk sälja trasiga leksaker och fläckiga kläder utan att skämmas?

Jag tyckte ändå att det var ganska roligt. Vi träffade massa trevliga människor som Pamela, Camilla och lite kompisar från förr. Grabbarna var inte fullt lika roade som jag och Frida, bilden speglar det hela rätt bra.

Lite fynd blev det...
Några plastdjur, några VHSer, ett mikroskåp och en klänning med matchande halsband till Mias afternoon-tea-party. Frida köpte en glittrig ask för 6 kr. Vi slösade bort hela 106 kronor. Sen åkte vi till Svandammsgrillen och mumsade hamburgare...

Morfars nya bil

Han ser ut som ett barn i en reklamfilm,
men det är bara vår tuffing som ska följa med ut för att titta på morfars nya bil i ösregnet.
"Solhatt" och "gummistöblar" är allt som behövs för en kille med "sysst stajl".

Mormor och morfar har köpt en jättefin bil.
Kia heter hon.

Pippi-kalas va're

Släktkalas idag. I vanlig ordning bjöds det på fika - släkten Johansson/Ohlsson/Haller gillar att fika. Det blev som vanligt ett gemytligt kaos med folk överallt. Jag tror att vi kokade 75 koppar kaffe, och allt tog slut! Vår femåring hade själv bakat både småkakor, sockerkaka och tårta... och det var inte vilken tårta som helst utan en Pippitårta.

Fridas pippitårta

En tårtbotten

Chokladkräm till första lagret, samt till Pippi
- Smält ca 100 g mörkchoklad och 100 g ljuschoklad, blanda med vispgrädde och bred på.

Marsankräm till andra lagret - mycket!
Minst 1,5 cm över hela.

7 dl Vispgrädde till toppen.
Kiwi
Ranviksblåbär
Choklad och nougatströssel
5 ljus och en Pippi av chokladkräm,
Häll den smälta chokladen i en kakform och låt stelna.

Här är presentsskörden. Både leksaker, teaterbiljetter, rockiga kläder, böcker och "skolböcker".
Frida är väldigt nöjd som ni ser.


Det var ju kafferep. Pippi kom på besök.
Kling och Klang var också här,
och Pruskiluskan...
och en liten Emil.

Ett stort tack till alla 26 som kom, och till alla er som skickat presenter och hälsningar med posten.

Fullt hus

Vi kör kalas enligt mottot Finns det hjärterum, finns det stjärterum... eller åtminstone nästan. Det är 16 vuxna och 7 ungar här...och fler är på ingång.

Vad gör man...

...när ens lillebror vägrar att gå?
När ens lillebror står mitt på gräsmattan och skriker att han har bajsat?
Mamman ringde assistanskåren... Pappan får hämta lillebrorsan.
Frida är coolare, hon slog sig ner på en sten och packade upp lite fika.

Blixten McQueen

Oliver fick också en liten present. Det är mamman som har köpt den och hon hatar den redan högaktningsfullt, ty den låter. Pappan gissar att det snart kommer en beställning på service med ingående ljudeliminering.

Födelsedagsprinsessa

Barnsligt förtjust 63-åring

Så här ser en 63-åring ut.
Den där barnsliga förtjusningen över att få paket har inte gått ur honom än.
Pappa gillade dessutom innehållet.
Böcker av fotografen Brutus Östling.
Oliver gillade dem också, de handlar om ugglor och fåglar.

Pappa är barnsligt förtjust i glass,
med andra ord fick vi inte tårta på det här kalaset heller...
utan glassbuffé.
Glass, kolasås, chokladsås, olika strössel, ballerinakex, chokladfingrar...
och så kaffe förstås. Det är pappa också barnsligt förtjust i.

Precis när vi fikat färdigt ringde det på dörren,
eller... det ringde igen.. det ringde på mest hela kvällen, tyckte jag.
Den här gången var det Kenneth och Yvonne som ringde på.
Det var en riktigt fin överraskning.
Vi gillar dem.

Vi stannade dock inte så länge,
till halv nio orkade ungarna.
Väl hemma somnade de snabbt.
Vi vuxna fixade.
Johan har satte upp gardiner medan jag prasslade i köket.

Frida säger att idag är den mest spännande dagen,
för det är dagen innan...
och då har hon inte ens sett pakethögen.

Det är konstigt det där...
Det är bara fem år sedan var jag supertjock och hade magknip var femte minut...

Nu har jag också ont i magen,
men det beror på helt andra saker.
Det är svårt att räcka till...
men...
Livet är så mycket mer nu än vad det var då.

Stresshantering

Jag hade glömt hur mycket jag gillar att köra bil.
Speciellt när jag är sur och stressad.
Meditation i all ära men...
Lite för hård belastning på gaspedalen och Metallica på alldeles för hög volym.
Det gör underverk.
Jag är bara där och då.

En kort tur bara...
och jag är redo för veckohandling, födelsedagskalas och dagishämtning.

Fokusera på det positiva

Kylskåpet är städat.
Frida önskar sig broccolisoppa till middag.
Jag har hittat ett recept som verkar funka.
Oliver pysslar om sin syster.
Mormor har varit här och fikat med oss.
Jag har dammsugit och tvättat.
Jag får jobba imorgon.

Johan jobbar supersent.
Jag har huvudvärk.
... fokusera...
jag får mysa i soffan tillsammans med Arga snickaren ikväll...
Tvätthög i soffan...
fan, vad svårt det är att bara se det bra!

Febertroll

Är man ett så här sött litet febertroll så får man äta chokladfingrar till frukost... och glass till lunch.

Eftersom trollet knappt orkar vara vaken utnyttjar jag vab-eftermiddagen till att tvätta och röja. Kylskåpet, kökslådorna och Olivers kläder står på tur.

Nettan fyller 31!

Vår bästa moster, syrra och svägerska fyller 31 idag.
Vi bjöd resolut in oss på middag.
Vi ställer inga höga krav,
bara vi får komma och fira dem vi tycker om så nöjer vi oss med pannkaka.
Nettan hade dock ordnat köttfärslimpa och tzatsiki...
och chokladpudding.

Frida hade förberett sig väl för festen,
packat finkläder och finnattlinne,
ordnat egna presenter och köpt blomster
men...
hon däckade innan kalaset ens börjat.
Till fikat orkade hon i alla fall ligga i Nettans soffa,
men jag tror inte att hon var riktigt närvarande.

Vi blev tvugna att åka hem strax efter åtta.
Det fanns såklart inga platser för våra bilar,
det var mörkt, regnade och var ruggigt...
som tur är har vi en egen P-plats!

Bara 150 meter bort - fågelvägen.
I verkligheten tog det mig exakt 5.01 minuter att gå de dryga 500 metrarna hem i ösregnet.

(Om ni undrar så fick Nettan de höstiga blommorna av oss, och pengar till en soffa... eller en espressobryggare. Frida har gjort det fina halsbandet som Nettan har på sig. )

Husliga familjen

Idag har det verkligen varit höst.
Regnigt, grått och trist,
men hösten är en bra årstid.
I år ska jag försöka ta mig tid till en massa höstmys,
lära av barnen och fånga det fina,
hitta de små glädjeämnena som skapar magi i vardagen.


Jag blev alldeles tårögd när jag hittade den här burken i Olivers dagislåda.
Oliver har gjort eget äppelmos.
Han har varit hemma hos en dagisfröken, plockat äpplen och kokat mos.
Han är så stolt över sin lilla burk,
och jag är så stolt över min lilla son.

Frida har höstpyntat lite här hemma,
med ljung och vackra kottar.
Jag har suttit och tittat på ljungen ett tag,
vilket litet mästerverk.
Otroligt vacker blomma.


Vi har haft en bra kväll tillsammans.
Först lagade jag lasange medan barnen pysslade i köket,
bakade Frida och jag sirapskakor.
Jag dammsög, plockade och packade.
Frida och Oliver kramades framför TV´n.
Jag har planerat alla födelsedagskalasen och ändå hann Frida och jag
fika och titta på Lilla sportspegeln - tillsammans.
Jag har dessutom hunnit läsa godnattsagor.

Nu sover barnen, Johan spelar bandy och jag... tja... jag borde skura kylskåpet... men jag ska nog sätta på en skiva med Melissa Horn, krypa upp i soffan och kika lite i nya HM-katalogen.
Nattlinnet och myssockorna har jag ju haft på mig sedan klockan fem när vi kom hem. Jag är fortfarande sjukligt trött.

Söndagsmiddag

... är ju inget vi brukar satsa så där jättemycket på.
Idag blev det spenatsoppa för de stora, köttbullar för de små...
MEN vi dukade med nya porslinet... och då blev det genast mycket festligare.

Idag har Frida varit med mormor och Nettan och shoppat,
det är liksom lika bra att låta den där tonårs-waannabeen visa vilka kläder hon tycker är rockiga nog att bära på dagis... hon är ju faktiskt fem år snart.

Johan och jag passade på att röja det sista efter bröllopet,
det ser riktigt hyfsat ut här nu. På ytan i alla fall...

Vi städade lite i våra garderober också. En hel kasse med kläder rök.
Jag tycker att det är befriande, Johan får ångest.
Med andra ord sparade han en urtvättad t-shirt från Stockholms loppet 1993.
17 år gammal... och från ett lopp han inte ens sprang...
Vi är rätt olika.

Gingers bakluckecafé

Kaffet är gott.
Det kommer en massa trevliga människor och pratar med oss.
Det är rätt trevligt här.
Vi gillar det även om förtjänsten lär bli liten.

Lite ödsligt

Vi är ganska ensamma. Det är bara sju bilar här, men det är mycket trevligare än i Täby.

Mot Siggesta

Vi ska tjäna pengar på skräp, en hel bil full med skräp.

Människorna på bilden är dock inte till salu. Dem gillar jag.

Fridas önskelista

... finns på Hemtrevligt.
Jag har dessutom uppdaterat den...
Kors i taket liksom!

Våra namn behövs som lösen.

Biblioteket

Vi hänger på biblioteket medan Frida sjunger med Fruänglarna. Det där med tyst läsning har Oliver inte riktigt fattat, han har högläsning för alla som är här för att förtidsrösta.

Bara göra inte älta!

Varje gång jag, eller någon annan, har öppnat dörrarna till köksskåpen har jag irriterat mig över att det är stökigt
Varje gång jag ska duka störs jag av att saker stått i varandra.
Varje gång diskmaskinen är klar drar jag mig för att tömma den. Saker vi använder dagligen har stått krångligt till.
Jag har försökt slippa göra matlådor eftersom det är kaos i plastburkslådan.

Ikväll fick jag nog!
Jag har röjt!

Slängt lite, möblerat om, stuvat in bröllopsservisen och tänkt till...
Det vi oftast använder står på samma ställe, så nära diskmaskinen som möjligt.

Det tog mig 2.5 timme att få ordning. Jag har nog slösat betydligt mer energi på att tycka att det är jobbigt än på att styra upp de förbaskade skåpen...

Det händer alltför ofta, att jag slöser energi på att fundera på att göra något.
Jag ska sluta med det, och bara ta tag i saker istället.
Bara göra istället för att älta.

Tänk om fler skulle göra och inte älta...
vad mycket trevligare vi skulle få det då!

Vad var det i sportdrycken, egentligen?

Det finns de som säger att man mår bättre av att träna.
Det finns t.o.m. de som säger att man får mer energi,
att man blir lugnare och effektivare.
En bättre människa helt enkelt...

Idag har jag varit drömmamman.

Jag hade tålamod med Olivers nycker på hemvägen.
Jag tog hand om alla dagispåsar, tvättade barnen och lekte en stund utan att tjata innan jag lagade en hälsosam middag med många olika sorters grönsaker tillsammans med Frida. Samtidigt tog jag hand om en genomförkyld och gnällig Oliver.

Vi åt i lugn och ro, småpratade och hade trevligt.
Jag la Oliver utan att gå i taket över hans gnällande.
Frida och jag pysslade!
Tillsammans!

Frida kokade kaffe åt mig. Vi fikade, pratade och trädde pärlor.
Plötsligt säger Frida att jag nästan är som Elin.
Jag undrade varför och hon förklarade att det kändes som att jag var hennes bästa kompis eftersom jag lekte med henne utan att göra något annat.

Aj, vad det sved i hjärtat!

Jag är inte närvarande.
Men... jag kan bli...
bara jag springer en mil då och då...

Om ni undrar över det rosa-lila armband jag hädanefter ska ha på mig så är det armbandet Frida gjorde åt mig ikväll. Varje gång jag känner att min tid inte räcker till, ska jag påminnas om att ungarna är det viktigaste vi har och att de ska få den lilla tid som finns.

Hela laget gjorde en bra insats.

Nettan och Maria sprang!
Nettan och Maria tyckte att det var roligt!

Maria har t.o.m. sagt att hon kan tänka sig att springa nästa år också.
Hon ska klara milen på 1.10 då, säger hon.
Nettan säger att hon ska träna inför nästa år.

Jag tror att lag Catha och dem kommer tillbaka år 2011,
så boka den 3 september.

10 000 meter senare

Jag är lite dimmig.
Första åtta var en lek,
sen kom väggen.
Sista 500m handlade om överlevnad.

MEN jag tokspurtade in i mål, det känns bra.

Tre minuter till start.

Mia har intervjuats av TV4
Andreas Odén ställde den klassiska frågan:
Hur känns det?

Energitillskott

KAFFE!
Äntligen!
Det känns okej.

Nettans mål är att inte komma sist, Mia ska under en timme, jag ska springa hela vägen och Maria ska GÅ i mål.

Nettan och Maria känner lite press nu så de uppdaterar sina mål till att springa i mål.