Att kalla Oliver trotsig är en underdrift. Han är Kungen av TROTS!
Jag har migrän. Frida har sjungit i kyrkan. Oliver och jag försökte byta en klänning, men han rev halva barnklädesaffären. Det blev äntligen dags att hämta Frida.
Jag mer eller mindre släpade Oliver genom centrum... och tillbaka igen. Han skrek. Eftersom jag har en massa jobb med mig hem och famnen full av jackor, gallonisar och infopapper gav jag upp i vår backe. Jag satte mig ner på en mur och grät lite diskret tills Johan kom hem. Oliver var nöjd, han fick vinka till alla bilar.Frida tog det hela med ro som vanligt... Hon slog sig ner på en sten med sin nya sångpärm och sjöng nåt om Små änglar. Då grät jag lite mindre diskret.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vi gillar kommentarer. Tack för att du tar dig tid att ge oss en.