Ett sista farväl

Igår tog jag ett sista farväl av pappas volvo. Det är förvisso döda ting, som mamma säger, men det känns vemodigt och jag var nära att fälla en tår. Det där är ju liksom bilen Bilen!
Vi har åkt många mil tillsammans, Bilen och jag...  två turer till BB och tre flyttlass till exempel.

Jag minns också den glädje och kärlek som bubblade upp när jag såg bilen rulla in på Ranviken en morgon. Familjen J hade inte träffat ungarna på tre veckor så de tog in på hotell i Karlstad för att bada med oss en helg.

Så Bilen är inte alls bara 'döda ting', den är en del av våra liv. Jag tar alltså inte bara farväl av en trotjänare, utan också av en kär gammal vän.
Ha det så bra i bilhimlen, kompis!