Släckt var det här

Vi anslöt oss, något sent men dock, till alla jordtimmemanifesterande tellusbor. Lägenheten blev mörk. Men snabbt såg vi till att stearinljusens varma ljus lyste upp vårt mörker. Och då alla elektriska umgängesalternativ var uteslutna fick vi övergå till de mer traditionella och primitiva alternativen. Vi tog fram ett brädspel. Det är ett analogt hjälpmedel som användes flitigt för att förgylla vissa sociala sammankomster under senare delen av förra milleniet. Spelet vi spelade var Pippispelet, och vinnaren blev givetvis vår egen lilla Pippi.

Påskgran

Imorgon ska Nettan, jag och mamma åka på ett litet äventyr. Vi behövde träffas för att rensa, sortera och förbereda oss lite. När barnen insåg att jag skulle till favvomostern skulle de promt med. Det blev en hel eftermiddag hos henne.

Vi började med en påskig fika. Frida tog på eget bevåg tag i Nettans påskpyntande så numera har Nettan en påskgran på balkongen.

Påskpynt a la mamman

När barnen fastnat framför Let´s Dance och popcornskålarna fick jag städa och sortera allt som "blev över". Jag skapade mig en egen liten påskvrå i det hörn jag ser bäst från min soffhörna. Jag gillar hur skuggorna speglas på väggen och jag gillar de lite blekare men ändå förgglada. Less is more enligt mig, men inte enligt barnen.

Påskpynt a la Oliver

Fridas bror hjälpte så klart till. Han tog befälet över kycklingarna och utnämnde sig själv till Kapten Kyckling. De minismå bebisarna bor på lampan i köket. Han vet att kycklingar ska vara under lampan. Det såg han förra året i Mariebergsskogen. De var dock helt äkta och nykläckta.

Spökena och rödhaken i blomman är också med i Olivers styling...blomman ja... Julstjärnorna är fortfarande jättefina. De trivs och frodas i köket... brukar man inte säga att julen varar ändå in till påska?

Oliver fixade TV-bänken också. En stor höna som värpt ett ägg och vaktar över det. Prillan och hennes kompisar är också där... och Findus som busar.  Petson håller ordning på alla, för "hönor bara springer hit och dit och hit".

Påskpynt a la Frida

Frida proppsar på att vi ska göra påsk hemma. Själv tycker jag mest att det är jobbigt, plocka fram och plocka undan. Vi som inte ens ska vara hemma i påsk. Jag nöjer mig med lite påskiga blommor som piggar upp. Johan försett oss med gula krukväxter, själv köper jag knippen med påskliljor på torget.

Men...men... vad gör man inte för ungarna. Jag hämtade upp kartongen och gav dem fria händer. Frida fixade en påskhörna i bokhyllan. Jag hittar små hemmagjorda kreationer där jag minst anar, oftast i barnhöjd...  t.ex. i vitrinskåpet.

Frida köpte den sötaste blomma jag sett på länge idag. En minipelargon. Jag satte den i en jättesöt vit kruka... men vips så insåg jag att den stod i en lite för stor hink med en tupp på. Den vita krukan stod i diskhon.

...och mitt fina trähjärta är alldeles gult och fluffigt.

Mjuk vitaminchock

Jag anstängde mig som attan för att laga middag idag. Frida äter fortfarande bara pasta och mjuk mat. Jag är less på alla sjukdommar, allt tröstätande och all "snabbmat" så baktanken med dagens middag var mjuka vitaminer. Kylskåpet ekade dessutom tomt. Jag trollade med knäna och lyckades laga nå´t väldigt milt, mjukt och superboostat. Varenda krydda är bra för välbefinnandet.

Så här blev det:

- Gul spagetti (koka som vanligt med gurkmeja i vattnet)

- Avokadosås

Tre slarvigt mosade avokados

tre dl creme fraiche

tre klyftor vitlök

en dl persilja

svartpeppar

salt

gröna coh svarta oliver

tre dl rostade solrosfrön

- Tomatsallad

svartpeppar

halva cocktailtomater

purjolök

och så sparrisar och harrisar till...

...och öl, vilket innehåller goda B-vitaminer

Innan maten fick alla en rosa bubblande vitaminshot... (C-vitaminbrus)

Visst ser det gott ut, och visst hade jag dukat fint. Jag var nöjd som fixat så fint trots att migränen bultade.

Men det blev en flopp. Barnen gnällde hela middagen och jag var bara trött och ledsen.

Aprilväder i mars

Lille Skrutt och jag måste åka till den elaka logopeden i stan och lämna tillbaka en manic som jag har fått låna.
Vi tänkte stanna till i Liljeholmen för att köpa lite tidsfördriv till Frida, ett fotoalbum och en legosats. Vi behöver också hämta ett läsborgarmärke till damen och köpa massor med smärtstillande piller. Det är rykande åtgång på dem nämligen.
Det snöar och är läskigt ute så vi har 'kläder efter väder' - alla tre!

Jag vann

en tävling jag inte ens minns att jag deltog i. Vi fick ett helt kit med Nalle Puh-kalasprylar och en film. Det känns bra i allt elände. Nu funderar vi bara på vad vi ska fira när vi har vårt Puh-kalas. Några förslag?

Årets första balkonglunch

Lille Skrutt och jag försöker hitta lite sol och mys. Hela morgonen har vi varit skruttiga, men nu har vi bestämt oss för att bli piggare och friskare.

Vi spanar fåglar, kollar i fågelböcker och pratar om livet. Herr och Fru Dufva bygger nämligen bo på grannens balkong. Mitt i en trave med sommarmöbler, brevid en vacker shabby chick ljuslykta ligger frun och gottar sig medan mannen sliter och bygger.

...och precis när jag skrivit klart detta började det snöa!

Har du hört den här förut?

Oliver är jättebra på Bellmanhistorier. Han lär sig dem av Frida som ser Bellmanfilmer på Bolibompawebben. På nionde stenen fick jag höra den här:
Det var Frans, Tysten och Bellman. De skulle tävla vem som var länge hos grisen. Fransen gick in i svinstian.... 10 minuter....Fransen kom ut:
Grisen fes! (Gör grimas och viftar med handen framför näsan)
Sen gick....ej vad heter han igen... just ja... tysten. Tysten gick in. 10 minuter. Tysten sa "uuuh grisen fes".
Sen gick ...vad hette han nu... Äh Bellman in. Åh...mamma nu blir det sååå roligt. För Bellman gick in....och det blev 4 minuter och då kom grisen.
" ååh.. Bellman fes!" 
Förstår du...det luktade prutt för Bellman prutta på grisen. (Gör en mycket allvarlig och vuxen min. )
...och nu har vi bara sju stenar kvar...men vi verkar ha gått över till djurgåtor. De är i alla fall kortare.

Sagosten

Oliver slog sig ner på en sten på hemvägen, förklarade att det var en sagosten och berättade en saga om Mikelina Räv och Tomtens renar, sen kunde vi gå vidare.

Kruxet är bara att det finns väldigt många sagostenar på vår gård...16 stycken faktiskt.

Patient

En ev dem är nyopererad. Gissa vilken. Hon var jätteduktig och läkaren sa att allt hade gått bra. Mamman, Voffi och fotografen fick inte vara med under operationen, utan anslöt igen vid uppvaket. När patienten, fortfarande drogad, vaknade ur narkosen skulle hon gå hem... tyckte hon själv. Detta framfördes med all önskvärd tydlighet både fysikt och verbalt. I takt med att medvetandegraden ökade lyckades vi dock lugna ner henne, och inbäddad mellan mamman och Voffi somnade hon till slut.

Magstarkt!

Man får absolut inte rita med tuschpennor på kroppen! Någon har ändå lyckats rita på oss. Vi vet inte vem för vi blundade alla tre. Troligtvis var det KattKatts brorsa. Han gör allt bus i vår familj.

Veckans naglar

Mer spännande och kreativ än så här blir inte min söndagskväll. Sorterat gamla kläder och barngrejer har jag också gjort. Det är dags för den stora vårrensningen... och då är det bra att ha nå´t som påminner mig om balansen. Jag ska ta det lugnt i veckan, spara på mig och ladda om batterierna. Naglar med glittriga balanslinjer och vårblommor som visar att det växer goda ting ur balansen.

På tjocken

Vi firar att jungfru Maria blev på tjocken så att vi får fira jul om nio månader med Nettans goda våfflor. Jag äter vuxenvarianten med gräddfil, lök och kaviar. De yngsta och äldsta kör klassiska våfflor med grädde och hemlagad sylt.

Sommartider hej hej!

Johan har shorts, vinterutrustningen är på väg till vinterförvaringen i Nettans källare,  Frida är vårcool, mamman är supertrött och känner sig bestulen på en timmes skönhetssömn.  Sommartiden... Du är välkommen.

Härliga Bredäng!

Bredäng är också fint, av precis samma anledning som Alby...närheten till naturen! Bredäng är dessutom fullt av gröna öppna ytor, lekplatser och planteringar om man vågar sig in bland höghusen. Jag är glad över att ha fått växa upp på en av Stockholms vackraste platser.

Vackra Alby

Kottarna och jag har firat faster Eva idag. Hon bjöd på både våfflor, kakor och tårta. Efter allt ätande kom någon på den goda idén att ta en promenad till sjön...vilken ligger  typ 100 m bort.

Eva och Lelle bor fint. Alby är faktiskt väldigt vackert. Naturen är precis runt knuten. De har dessutom promenadavstånd till Flottsbros friluftsområde och skidbacken.

Solhälsning

Släpper lös de vinterbleka benen, tar med mig lunchen ut på balkongen. Ligger i linne i solstolen bland pulkor och skidor, läser en mysig bok och hälsar solen, ljuset och värmen välkommen tillbaka.

Balkongfika i vårsolen

Kära gubbarna som arbetar med det läckande avloppsröret i vår källare! Är det inte dags att ta paus snart? Jag vill fika på balkongen, njuta av fågelkvitter och vårsol men era två stora slambilar och eviga bilande stör mig lite lätt. Jag hör inte ens mina egna tankar. Ska man behöva bjuda på sockerkaka och kaffe för att få tyst på er?

Fantastiska grabbarna

Visst har skidveckan varit toppen på alla sätt, men utan grabbarna är familjen halv på alla sätt.
Grabbarna mötte oss med massor av pussar, kramar och jubelstuds. Vi välkomnades med en fint städad lägenhet, nya vårblommor i alla rum och varm äppelkaka. Åh, vad vi älskar våra grabbar!

Fartdueller

Jag hittade en rolig mobilapp som mäter fallhöjd, hastighet, tid, längd och hur mycket energi man genererar i varje åk. Vi har haft lite dueller, eller... egentligen mätte vi för att det är imponerande och skrämmande att se hur fort vi kör, inte för att tävla. 
Här är våra maxhastigheter under ett vanligt åk i röd backe.
Pappa: 84 km i timmen
Mattias: 81 km/h
Nettan: 77 km/h
Catha: 76 km/h
Frida på skidor i blå backe: 51 km/h
Frida på rumpan i svart backe: 48 km/h
Nu när vi sitter i bilen på väg hem känns de farterna otroliga. I backen kändes mina 76 som lugna och kontrollerade. Jag kunde liksom finåka och flöt med så där skönt.
Appropå hemväg så vinner familjen Johansson dä den tävlingen. Familjen J dy och Familjen Haller har alldeles för trevliga depåstopp, och säkert fler. Vi möter våren och njuter av hur vackert vårt land är.
Jag halvsover och helsover omvartannat, är fortfarande sliten. Trots mina baciller har jag haft en grymt bra vecka. Helt okej väder, väldigt trevligt sällskap, fin stuga, mycket sömn, god mat, en mycket mysig dotter, bra skidåkning och en fantastisk pappa, syster och släkt. Jag känner mig både tacksam och lycklig.

Mysfarbror

Lelle är en riktig mysfarbror, och hans mamma Clary är en mysig tant som jag alltid tyckt mycket om, just för att hon är så omtänksam och snäll. Hon får en alltid att känna sig sedd, det är en gåva som få har.

Ikväll överraskade Lelle oss med en hel liten skog av svampar, tomtar och granar utanför altandörren. Det lyste fint i mörktet. Clary hade skickat med honom ljusen. Både de små och stora barnen blev överförtjusta.

Som sagt min släkt är bäst!

Eftermiddagsfika

Efter några åk i Mummel och Rabalder och en chockartad upplevelse i Svarte Petter...en backe som var alldeles för brant t.o.m för mamman samlades släkten i "Pinnehuset" för lite gofika.

Gott till 1000

Sista dagen i backen. Vi åker i Mikelinas backar, alltså i Ramundberget. Vi lyxar oss med lunch i "pinnehuset". Jag äter urgod svampsoppa med kantareller från berget. En hel gryta fick jag in och hembakt bröd.

Frida äter goda kalvar igen. När vi åkte förbi hägnet där kossorna  på hitvägen sa ungen "Smaskens!" och skickade sig om munnen.

Oj,oj,oj...

Nu blir det livat. Släkten ska spela Allsång på Skansen. Det visar vilka musiktalanger vi har. Den som jobbar med musik har liksom inte fördel i kategorin Svenska visor eller Schlager. Gubbarna har svårt att fatta reglerna eller svara på sina egna frågor och tänk när vi ska sjunga!

...och mitt i allt sitter en tjej och gör sina läxor.

Gubbhyllan

Direkt från Toppstugans uteservering till Roynes glänta. (typ 30 meters åkning) Gubbarna kan inte klaga på trötta ben idag i alla fall.

Coolaste ungen

...och hon är min! Lycka!

Sol

De som säger att vi inte gillar att sola har fel.

Livet känns väldigt perfekt just nu.

Hur kan man inte älska det här?

Lovande start på dagen

Vaknade halv sju och konstaterade att det blir en fin dag i backen idag.

Frida studsade upp för hon har bråttom till skidskolan.  Igår såg vi hennes lärare Petter göra frivolter med skidor, det vill Frida också lära sig.

Pappa serverade grötfrukost och kaffe. Jag är nästan feberfri. Det här är värsta lyxveckan!

Släktfejd

Enligt släktens skidtradition ska en kväll spenseras i bowlinghallen. Frida spelade för allra första gången. Det gick bra, hon tyckte att det var jätteroligt. Frida kämpade och försökte, men det lättaste klotet var alldeles för tungt för henne och jag kunde inte komma på nåt bra sätt för henne att hantera det. Hon hade ändå ner 9 käglor i samma slag - flera gånger. Det tycker jag var riktigt bra.

Pappa var bäst och vann släktfejden. Han var så bra att han hamnade på hallens 10 i topplista...men är det inte fler namn vi känner igen på den?

Efter matchen gick vi till "finkrogen" Gamla Veras. Där bjöd morfar på norrländska lyxpizzor och öl.

Väl hemma i stugan kröp en nöjd unge ner i sängen. Vi andra tre tog täckena och bäddade ner oss i soffan framför TVn. Vi drack te och pratade.

Trots min hosta, snora och den förbannade febern är nog det här en av mitt livs bästa resor!

... och jag önskar att Oliver och Johan en dag lär sig älska skidåkning så att de vill följa med oss. Idag hade Oliver sagt till mormor att han ville åka med på skidresa. Han vill också åka skidor, men han gillar inte att vara ute så mycket, men han kunde kanske åka "innehus". Underbara unge!

"Vi nämner inte hans namn här för då saknar vi honom så mycket att det kommer sådana dära mammatårar", som Frida sa imorse. Underbara unge! Hon också.

Fridas skidskola

Vi vill bli lika bra som henne så vi låter henne lära oss.

Skidläraren gästbloggar

Fridas skidskola var bra men det blev väldigt jobbigt att lära de stora så hon blev tvungen att äta ankachips och godis i bastun. Iskallt vatten drack hon.

Insikt

Det är bara att acceptera och vänja sig. Frida hinner man inte med längre, så jag tar mig en liten extra paus och njuter av utsikten.

Vi har ägnat eftermiddagen åt offpiståkning, hopp och skicross. Frida kör små svängar i röda backarna. Det går fort, ruskigt fort! Svart backe har vi åkt också. Frida är överlycklig och sjövild. Mammans lår bränner.

Orättvisa

Jag försökte fota Frida i någon av  hennes nya favoritbackar typ den i skogen, Mummel och rabalderstigen eller superbranten ned mot liften, men det var omöjligt för jag hinner inte med längre. Frida åker helt enkelt ifrån mig. Ett tag var jag så trött att jag funderade på att köra bajsnödig-tricket bara för att få sitta ner och vila ett tag...men jag hann aldrig prata med henne. Jag fick snällt åka efter.

Frida är sur och tycker det är ORÄTTVISA att hon måste åka stora svängar i de branta backarna för hennes idol morfar kör ju små, och då går det supersnabbt! På egen hand körde Frida efter morfar i smyg för att öva små korta riktiga carvingsvängar.

Å sur blev hon när backen stängde. Hon hade ju bara åkt i sju timmar. Orättvisa!

Oups...

Fridas fikabild ramlade visst bort. Ni lägger märke till att vi samtidigt planerar eftermiddagens åkning va'? Frida älskar ju kartor.

Fridas överraskning

Frida bjöd hem alla på fika hos oss.I smyg hade hon bakat pepparkaksmuffins. Vi firade ju något väldigt viktigt. Nettan är nämligen halvvägs till pensionen just idag.