Det kändes däremot oerhört bra att se alla dagisbarn i 'innekläder' vid sina samlingsplatser. Frida stod i fleecetröja och höll Melker hårt i handen. De duktiga storesyskonen höll dessutom koll på att Oliver och Sigge mådde bra.
Oliver fanns lite längre bort tillsammans med mormor. Han hade hoppat i sina skor, tagit sin regnjacka och sprungit när larmet gick. Frida hade också gjort helt rätt. Fröknarna var skärrade men kontrollerade. Det känns bra. Det kändes också bra när brandmännen berättade att larmet utlösts av vattenånga, inte rök.
Igår när jag skulle somna kändes det dock inte så bra. Jag gillar inte att bli påmind om att livet inte är för alltid.
Usch, det var ingen bra grej. Men det blev ju bra i slutändan, eftersom en bättre brandövning än den här, kan man knappast få.
SvaraRaderaMen när jag läste vad du skrivit så kännde även jag en klump i magen.
Kram från
Farmor