På vägen hem från dagens vårdcentralsbesök behövde jag något positivt. Jag trotsade regnet och cyklade förbi Långbro där förskolebarn från hela Fruängen firade Förskolans dag med en hattparad.
Bara Lejonkulan var kvar. Det är därför jag älskar Fridas avdelning. De var sig tid att göra roliga utflykter. De hinner aldrig hem till lunchen i tid. Frida och hennes kompisar hade gjort egna fina hattar. De var superstolta och studsade runt mig som små dansmöss kring en ost. Jag kommer att sakna dagis.
Olivers avdelning Guldskatten hade just gått. Jag cyklade ikapp dem men Oliver var inte där. Han hade blivit akut trött och både gäspat och somnat i gräset när han insåg att hans favoritfröken Åsa skulle gå före med de små barnen. Han hade fått följa med henne, han är ju oemotståndig som den andra fröken sa.
Livet kändes genast lite ljusare. Tur att jag har trollen.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vi gillar kommentarer. Tack för att du tar dig tid att ge oss en.