Jag virkar... för att virka. Inte för att virka en duk utan för att bara virka. Virka för att vila hjärnan, lite gammal hederlig mindfulness... uppfunnen av tanterna långt innan själva begreppet.
Det är min första egenhändigt virkade duk sedan högstadiet då jag var tvingad att virka en i slöjden. Minns dock fortfarande hur det luktade när jag strök och stärkte den duken, och hur jag nålade upp den på strykbrädan med röda knappnålar.
Tack snälla faster Yvonne för att du hjälpte mig med mönster och garn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vi gillar kommentarer. Tack för att du tar dig tid att ge oss en.