En kvällspromenad tillsammans med familjen mellan de gravar där vi lagt de personer som vi älskar men som inte längre finns får mig att känna tacksamhet för att de varit en del av våra liv men framförallt är jag tacksam över att vi inte har så många gravar att besöka. Det är liksom roligare att besöka de som lever... De som fortfarande kan prata med oss, tjafsa med oss och påverka oss att bli de vi är.  Därför kändes det extra bra att vi har, och ska, tillbringa den här helgen med familj, släkt och vänner.  Jag tände ett extra ljus för er när jag kom hem...och drack lite glögg för att få upp värmen.
Bilden är från minneslunden på Skogskyrkogården...bara en bråkdel av alla ljus. Magiskt vackert! Både ljusen och att så många okända enades kring sorg.