Gott nytt år!

Till er alla från oss alla i Lilla familjen Glaas:
Må 2011 bli lika gott, spännande och passionerat som vår nyårstårta,
och lika mysigt och trevligt som vår nyårsfest!

Håller tätt bakåt

Idag tog Frida med sig morfar till Myren. Hon var på väg att ringa honom för att höra om han var färdig redan klockan sju, men jag hann stoppa henne.

Det gick riktigt bra idag. Frida åkte som bara den, och Oliver fick rejäl fart av morfar. Jag kan inte riktigt svara på vem som hade roligast, Oliver, Frida eller morfar. Hursomhelst ville ingen gå hem.

Frida lyckades dessutom få ut pappan på rinken. Visst ser det rätt bra ut?

Det går bättre idag

Kl. 06.15 blev jag väckt av två ungar som ville åka skridskor.

Familjen tog sig med andra ord till Myren idag också.

Det gick lite bättre för Frida.

Hon släppte "staketet" och tar sig numera fram på egna ben.

Vi har haft långa taktiksamtal både i hallen och utanför,

vi har också studerat de andra åkarna,

samt analyserat bättre och sämre kroppsställningar.

"Bra pappor" åker med böjda knän och lutar sig framåt medan"dåliga" pappor åker med raka knän och rak rygg. Tycks enkelt men när jag ber Frida böja på knäna då viker hon sig i höften och putar ut med rumpan.

Fast å andra sidan, vad kan man begära... Hon är ju släkt med Nettan och Maria.

Appropå Maria, så kan jag berätta att Fridas framsteg till stor del beror på ett utrustningsbyte. Frida älskar Marias gamla skridskor, men de har "taggar" så Frida slår tvärnit helt plötsligt. Idag provade vi ett annat par, det gick bättre.

Frida har faktiskt avancerat så pass att mamma inte längre duger som tränare enligt henne själv.

- Du åker typ som Bambi, jag tror morfar är lite bättre, lite mer Stampe liksom.

Frida har dessuto bestämt att morfar ska komma och lära henne att åka baklänges imorgon. Hon har ringt mormor och frågat, men morfar var inte hemma, så han vet inget än.

Oliver hänger fortfarande i mina armar och vill att det ska gå fort, men han har också utvecklats. Hans ramsa lyder numera:
- Full fart framåt!

- Tätt fart bakåt!

Sådan morfar, sådan pappa, sådan Oliver

Vi har äntligen rensat så pass i barnens rum att Hoppetossan kan få plats.

Johan lovade barnen att de skulle sjösätta henne efter middagen.

Sen  gick han och Frida till tvättstugan.

Oliver tog saken i egna händer.

Han smög medan han packade upp henne,

han hämtade sin verktygslåda och sina skyddsglasögon,

sedan började han jobba.

Han hittade instruktionerna, tittade på dem och slängde dem över axeln...

precis som morfar skulle ha gjort.

Han la sig ner och tittade på båten och alla delar,

precis som pappa skulle ha gjort.

Sen satte han igång.

När han märkte att hans mejsel inte funkade, gav han först upp...

men sedan hämtade han hammaren.
Innan han började banka ropade han på pappan,

Precis så skulle mamman ha gjort...

På hal is

Klart att ungar ska kunna åka skridskor! Problemet i den här familjen är bara att ingen kan lära dem.
Vi gjorde ett försök idag. Johan var materialare och tog ansvar för sportdryck, frukt och dokumentation. Själv försökte jag lära mina små bambisar hur man håller balansen på hal is. Det gick ganska bra för Frida men Oliver var bara road av att åka fort. Jag fick således åka med honom hängandes mellan mina ben. Hela tiden skrek Oliver:
- FULL FART FRAMÅT!

Den stolte djurgårdaren i båset sträckte triumferande på sig. Vi var dessutom på djurgårns hemmaplan, så det var flera gubbar där som kommenterade Olivers sköna inställning.

MEN bara så att ni vet:
Jag fostrar en liten bandykille,
och bandyspelare har inget intresse för Djurgården,
annat än när de ska till Skansen.

Johans dag

Johan har namnsdag idag. Det tänkte vi fira. Han fick paket i sängen, ett lovkort på nya jeans.

Vi begav oss till Skärholmen för att handla dem, men det var mest jag och Frida som förnyade våra garderober. Vi fyndade en hel del faktiskt. Frida har ärvt familjen Johanssons shoppinggen, hon är grym.
Eftersom vi bestämt oss för ett nytt hälsosammare liv svängde vi förbi Kvantum för att bunkra frukt och grönsaker.

Med två trötta kottar, två ännu tröttare föräldrar och en bil fullproppad med påsar var jag inte sen att acceptera Johans förslag om pizza, och det var ju ändå HANS dag idag.

Tja, en pizza ger ingen degmage... så vi reparerade med lite frukt till efterrätt. På Fridas initiativ doppade vi den i choklad utspädd med vispgrädde... men som sagt det är ju ändå Johans namnsdag.

och förresten... eftersom vi la ut tjockisbilder på oss själva i den andra bloggen behöver man nu ett lösenord för att läsa den... och det får man genom att be om ett.

Cathastrof

Det här är en bild från i somras, då var jag på gång...

sen... tja...

sen blev jag fru,

 och sen blev det höst...

och så kom en bacill... eller två

och så tröståt jag lite. 
Men nu ska det bli ordning igen.

Mia är en av mina förebilder.

Jag kan inte fatta hur hon klarar av allt,

framförallt inte hur hon hinner och orkar träna så mycket.
Nu har hon peppat mig till att göra en omstart,
och att blogga om det.

Det blir en ärlig och öppen blogg
vars främsta syfte är att jag, Mia och Johan ska peppa varandra till ett hälsosammare leverne.
Ni får gärna läsa, men den är låst.
Så ni får be snällt.

Juldag

Juldagen måste vara den dag på året då småbarnsföräldrar är som slitnast. Jag har varit sjukt trött idag, trots att jag fick vara barn hos mina föräldrar... eller det var kanske räddningen. Vi har myst, lekt, åkt pulka, promenerat och firat jul en gång till.

Gammelmorfar var med Ohlssons igår så idag åt vi julmat igen, och så kom tomten. Hon har rutin på det här nu, tomtenissan! Det går undan, som ni ser.

Jag fick ett paket som hade det traditionsenliga vattenfallspappret. Morfar fick en rulle när han jobbade, sen jobbade han några år till... och när jag gick på mellanstadiet gick han i pension. Pappret har alltså använts i många år men enligt morfar räcker det 2011 också... fast det har han sagt sedan jag flyttade hemifrån...

Slagna hjältar

Det har varit en lång dag. Turligt nog verkar kräkbakterien ha tagit jullov. Men krafterna tryter ändå till slut. Efter en oviss morgon blev det en riktigt trevlig julafton.

Julmys

Familjen samlad för sista avsnittet  av Gyllene Knorren.

Julnatt

Nu, klockan 01,46, börjar det ändå kännas som om det kan bli rätt okej imorgon ändå.
Klapparna är under granen,

eller bara de vi slog in ikväll.

Vi hoppas fortfarande på att vi får åka till Bredäng imorgon,

så vi har inte packat upp Karlstadspaketen.

Vi tänkte försöka göra det som juligt, mysigt och spännande som möjligt trots bacillerna.
Att mötas av en pakethög kändes speciellt när jag var liten i alla fall.

Nallarna, också de en kvarleva från min och Nettans barndom, är laddade.
Till vår familj kommer ju den riktiga tomten medan man sover. 

Han hinner inte med alla ungar om han inte jobbar nattskift också. 

Oliver är lite orolig att tomten ska ta hans nappar så han har lagt ALLA under kudden.
Den han har i munnen håller han i. Sötingen!

Hm... förresten... jag blir allt mer lik min mamma.

Kom just på att jag har glömt två paket på hatthyllan.

Bäst att slå in dem.

... och två i köksskåpet...

Objuden gäst

En objuden gäst kom på besök. Både Johan och Frida har träffat en otrevlig magbacill.

Den mysiga uppesittarkvällen ändrade karaktär raskare än vad räven skuttar över isen.Glöggen byttes raskt mot klorin, russinen mot vitpeppar.

Det blir inte så mycket till jul för Lilla familjen Glaas i år, är jag rädd.

Pepparkaksbak

Vi, som har gått in för att inte stressa i år, passade på att baka lite nya pepparkakor idag.

De vi bakade hos Nettan är slut.

Det gick lite bättre idag. Oliver bakade hela sin deg, men han tyckte att det var roligast att leka med mjölet.

Vi gjorde dessutom lite tjockare, lite godare pepparkakor så alla stansade hamnade på plåten.

Jag körde dessutom på taktiken, desto mer deg man äter upp desto mindre behöver man baka.
Det blev två plåtar.
Det räcker i jul.

Det blev också lite oväntat gott resultat.
Ungarna var så mjöliga efteråt att de gärna tog sig ett julbad.

I badet hade de så kul att jag fick skura hela badrummet efteråt.

I köket var det mjöl och deg överallt,

så det blev också skurat.

Så nu är det ordentligt julstädat här hemma,
trots att vi sagt att vi skulle strunta i det.
Och det är ju bra!

Plötsligt blev det så tyst.

Barnen lekte med sin riddarborg i vardagsrummet.
Plötsligt blev det tyst.
Som erfaren mamma blev jag misstänksam.

 Så jag smög...
och tog de små rackarna på bar gärning!
De spanade, luktade och klämde på alla paket.
De små barnaögonen tindrade så att bilden blev oskarp.

Vi som inte skulle köpa så mycket i år, har ändå lyckats fylla spjälsängen. Hur gick det till?

Sill i dill

Sillen är klar.

Enligt tradition började jag med den alldeles för sent.

Det är nämligen en av de saker jag förknippar med mina barndoms jular,

att pappa var stressad över sillen och gör den när vi andra gått och lagt oss.

Jag förde familjetraditionen vidare igår.

Gjorde enbärssill efter eget huvud,

och en vitlöks- och kaviarsill.

Passade på att lägga in lite gurkor till min kära syster också.

... och... den observante ser att det är en burk till.

En med extra fint lock och rosett.
Den har Frida och Oliver fixat nå´t gott i,

men vad det är... det är en hemlighet.
Det är nämligen en present.

Smart tjej!

Jag ska inte drabbas av julstress.
Idag var det nära, mycket, mycket nära...

eller... tja... det var rätt kört faktiskt.

Det blev liksom lite för många viljor, och för lite mamma.
Jag räckte inte till...

Tränga trean behövde en uppryckning,

barnen behövde frisk luft,

och mat... och sömn... och pyssel... och uppmärksamhet.
Mamman kände sig halv.

Jag löste en liten del av problemet genom att låta kottarna åka pulka på vägen till centrum,

där vi handlade de sista julklapparna utan att bråka allt för mycket med andra.
Det kändes bra.

På hemvägen sjönk dock barnens blodsocker nivåer drastiskt, 

och kvar i nån snödriva låg mitt tappade tålamod och all ork.
Hemma fanns en skinka som behövde griljeras.

Johan kom hem sent,

vi behövde handla julmat.

Kvantum eller COOP i Västberga?

Pest eller kolera?

Det blev Konsum i centrum,

lite dyrare, lite sämre utbud men betydligt trevligare

och tommare!
Speciellt vid halv nio då jag var där.

Jag är inte bara lat, jag är smart också.

Jag tog pulkan med mig!

På så sätt fick jag inte bara hem de tunga matkassarna,

jag kunde också hämta ett paket med julklappar från farmortomten så att jag slipper göra det imorgon.

Den här lilla flykten från familjen gjorde dels att jag återhämtade mig så pass att jag orkade vika tvätt,
plocka en hel del samt lägga in både sill och gurka, dels att jag ser fram emot en morgondag med mycket mys. Precis som det ska vara dan-före-dopparedan!

Jag tror det blir en vit jul.

Nu är det kallt. Det är så kallt att utandningsluften fryser innan den lämnat kroppen (rimfrost långt upp i bihålorna), och så kallt att man får gå in i frysen för att värma sig. Det är så kallt att t.o.m. Catha drar sig lite för att gå ut. Då är det faan kallt.

Ett bord med värme, omtanke och uppskattning

Plötsligt såg jag det!
Att mitt vardagsrumsbord var fyllt med värme, omtanke och uppskattning.

Inte från mina snöbollar utan från kollegor och elever. Vi tog jullov idag. Jag jobbade länge. Under dagen dök det upp en del presenter.

Jag fick en fin godisskål och pocketböcker av min klass, för en småbarnsmamma är det att likställa med lyxspa. Omtanken gjorde mig rörd.

Från en elev i min andra klass fick jag en handgjuten väldoftande tvål som var fantastiskt vackert inslagen. Jag blev väldigt glad över tvålen men riktigt rörd över ansträngningen. Vilket bevis på äkta uppskattning!

Mina underbara kollegor hade också smugit till mig små gåvor. Ett fint hjärta som gjorde mig varm om hjärtat... och lyxig julchoklad!

Vilket fantastiskt jobb jag har, trots allt!

Men det är ändå underbart att få ta lov nu...

Julpyssel

Jag är en pysselfobiker, men ibland måste man ju offra sig för familjen.

Idag firade vi kärleken och jullovet med lite ost och kex. Johan passade på att julpyssla lite... skalet från osten förvandlades till en julegris. Man ska lägga sig på rätt nivå om man vill ha ett liv efter jul.

Snö!

Vi har en del snö här i Fruängen, och mer öser det ner.

Bilarna är insnöade, på riktigt.
Toyotan står inplogad innanför en snövall som når upp till fönstret.
Tage syntes knappt.

Frida hade lovat att hjälpa mormor och morfar med julpyntandet.

Jag orkade inte skotta fram bilen, för att sedan skotta in den...
och ut den för att hämta henne igen... och in den igen.

Som tur är har Frida världens snällaste morfar, så han kom och hämtade henne.
Frida var väldigt angelägen om att komma iväg på sitt viktiga uppdrag så hon klädde på sig alla ytterkläder långt innan morfar hunnit göra klart sina morgonbestyr.

Direkt när morfar ringde och sa att han var på väg, ville Frida gå ut för att vänta.

Det var dock inte så lätt att ta sig ut.

Snön som fanns utanför vår port nådde Frida upp till knäna.

"Wow", utropade Frida och studsade glatt iväg,

"Hua", suckade mamman och pölsade efter.
Pappan suckade, klädde morvilligt på sig och gick för att gräva fram vår p-plats.
Oliver tog sin Katt-Katt och kröp ner under sitt varma täcke.

Tänk vad mycket roligare livet vore om kunde fortsätta på se saker med barnens ögon.