Precis som alltid är vi bland de sista kvar i parken... eller De sista. Barnen har så svårt att slita sig och för att få rätta Astrid-idyll-känslan vill man ju vara ensam. Jag menar...
Lottas gata är liksom mer Lotta när den är tom. Man kan ju se henne komma cyklandes nedför backen...
I Mattisborgen lär Ronja en hur man ska akta sig för att trilla i bäcken. Olivers blöta sandal visar att han har en viss förbättringspotential.
Något barn har tappat bort sin NinNin. Det var svårt för Frida att bara gå förbi Kajsa Kavats kvarter utan att ta hand om den stackars övergivna kaninen.
Avancerad picknick i form av cheesburgare och kaffe. Han tar vägen via magen till mitt hjärta.
Våra favoriter. De vuxnas alltså. Såååå sjukt roliga!
Nu ska vi snart sjunga allsång med dem och Pruskiluskan.
Sammanbiten liten konstapel hjälper Kling och Klang med det administrativa. Han blir nog en bra byråkrat...
Framemot sex var vi äntligen framme vid vår hyrda campingstuga på Astrid Lindgrens värld.
Alla grannar grillar korv. Eller... papporna grillar korv och dricker öl medan mammorna jagar barn, bäddar och bökar i stugorna, dukar och fixar alla tillbehör. Tur att jag har Johan. Han lagar gourmetkäk i form av pasta med skinksås och färska grönsaker medan jag bäddar. Öl dricker vi tillsammans i varsin campinglyxstol...typ värsta soffan!
Självklara namn på gårdens kaniner. Svip såg vi också. Han bodde i Sörgården, men han var vit och liten.
Ett par mil söder om Vimmerby ligger byn Sevedstorp...eller Bullerbyn. Klart vi tog en sväng dit. Tre fina privatbostäder på rad, en lada med ett trevligt fik, en höskulle där barnen fick härja fritt, småländsk kohage och ... tja... Astrid Lindgren vyer. Sverige är såååå otroligt vackert!
(...och varför bor vi i stan när man kan bo i en idyllisk Bullerby?)
Här är de senaste medlemmarna i vår gosedjursfamilj, tvillingarna Harry och Harry. Av servitrisen på krogen Harrys i Norrköping fick ungarna fick varsin glass och varsin nalle för att de skött sig så bra. Även om jag tycker att det är en självklarhet blir jag glad att någon ser att vi har fina väluppfostrade barn... och belönar dem för det.
Årets midsommarroadtrip startar på Parken i Norrköping. Där är det en stor Harry Potter utställning med rekvisita från filmerna. Johan är glad som ett litet barn i godisbutiken. Även Frida älskar det. Oliver är snarare skräckblandat förtjust, det är ju lite läskigt. Själv är jag mest intresserad av alla insnöade fans i vuxen ålder som finns i lokalen - men så har jag inte lyckats hålla mig vaken en hel film heller.
(Tyvärr var det fotoförbud inomhus)
Vågen vittnar om att våren varit tuff, för tuff. Nu blir det andra bullar...
Fridas lag gick till A-slutspel, men förlorade 1/16-dels finalen mot ett lag som i mitt tycke var osportsliga. Jag gillar inte elittänkande och toppning när det är 8-åringar som spelar. Men men... sån är idrotten. Fridas lag var 14e bästa lag i gruppspelet av 26. Frida gjorde stora framsteg, och flera av hennes lagkompisar också. Jag är tacksam att vi har tränare som satsar på bredd och att alla ska gilla handboll. Så trots lite arga tårar... det var en bra turnering.
