så där mysigt var det kanske inte,
... inte hela tiden i alla fall.
Oliver såg en katt,
han kunde alltså inte sitta still,
och han var tvungen att skrika att katten var där med jämna mellanrum.
Varannan sekund eller så.
Oliver kissade på studsmattan.
Johan offrade vårt dricksvatten.
Frida snubblade på rutchkanan
grät floder och fick ett stort blåmärke.
Frida råkade kissa på sin kjol,
samtidigt som Oliver bajsade.
... och just som vi hade hittat lugnet igen,
kom en gubbe och började klippa gräset där vi satt.
Då gav vi upp!
Maten var dock god, riktigt god faktiskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vi gillar kommentarer. Tack för att du tar dig tid att ge oss en.