Som i vår ungdoms dagar följde jag med Johan på efterfest.
I svampskogen. Det var mörkt, mysigt och lite galet. Framförallt väldigt mörkt. Faktiskt så mörkt att Brita ringde och berättade det. Vi hade pannlampor men på slutet fick vi treva oss fram. Jag gick vilse under en gran. Visste inte om jag var här eller där, vad som var fram och bak, upp eller ner. Jag hade ju stirrat ner i marken så länge.
Det var inte så farligt som man kan tro. Vi rörde oss över en väldigt begränsad yta. Johan hade liksom hittat kantarellernas Klondyke tidigare på dagen.
Vi kom hem frusna och glada med två fulla korgar! Alla svampar plockade på samma ställe! Rekord för oss!



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vi gillar kommentarer. Tack för att du tar dig tid att ge oss en.