Efter 11, 5 km nådde vi civilisationen i form av Tandådalens spöklikt tomma skidanläggning. Här lämnade vi Frida och Nettan, saften, djungelgodiset och en påse Juliskumtomtar. Det var åskkvavt men soligt nu. Frida hittade en lekplats att leka i.
Johan och jag halvsprang de sista kilometrarna till bilen. Över myrmark! Det är samma känsla som att springa på röda tjockmattan på skolgympan fast betydligt mycket blötare. Vattnet rann in över kanterna på skorna och jag var dyngsur upp till knäna. Strumporna slängde jag när jag kom hem.
Oj, vad skönt det var att se bilen! En timme fick Frida och Nettan vänta på oss men vilken tur att de inte gick med den sista biten. Den var varken fin, rolig eller lätt. Bara ett blött helvete...men Johan och jag peppade oss med att det var grymt bra motion.
...och det kan min rumpa intyga. Fy vilken träningsverk jag har. Redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vi gillar kommentarer. Tack för att du tar dig tid att ge oss en.